Gymnastika dagöfningar för folkskolan / af C.H. Liedbeck.

Liedbeck, C. H.

Date:: 1891

Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Gymnastika dagöfningar för folkskolan / af C.H. Liedbeck. Source: Wellcome Collection.

10/124 (page 2)

Lystring. Takt. Undervisning. vanligen kort, skarpt och bestämdt. Undantag inträffa blott vid långsamma rörelser, såsom t. ex. en del bålrörelser, knäböjningar m. fl. För att ej nödgas omsäga samma befallningsord flera gånger, då en rörelse skall upprepas kan ledaren med fördel befalla: Samma—Ett! Tu! o. s. v. Till inskränkande af befallnings- ordeus antal kan läraren först angifva öfningens namn, livarefter befallningsorden Utgångs- stållning—ställ! (Kör) och räkning i de flesta fall äro tillräckliga. Dessa förenklingar spara äfven i sin mån ledarens röst. God lystring (uppmärksamhet) i afdelningen är af största vikt vid all friskgymnastik, och ledaren bör vänja sin afdelning därvid redan från första dagen vid inöfvandet^af grund- stä 11 ningen, samt städse fordra full uppsträckning, tystnad och skarp lystring vid befallnings- ordet: Gif—akt!! För ernåendet håraf fordras att ej längre än nödvändigt är låta barnen för- blifva i den uppsträckta ställningen, d. v. s. ledaren bör aldrig försumma att efter utförd öfning befalla. Pa stället hvila!! Hvila på stället får mellan hvarje rörelse endast upptaga några ögonblick. Den lärare, som ej förstår rätta användningen af befallningsordet: På stället hvila . vinner aldrig uppmärksamhet i sin afdelning. Ingen utgångsställning eller rörelse må företagas utan att grundställningen först, intages. Lystringen ökas, om läraren vänjer barnen vid att ej alltid med lika hög röst utsäga befallningsorden. Den skärpa och bestämdhet, som i hvarje befallningsord bör inläggas, få dock ej minskas, då befallningsordet utsäges med lägre röst. Ledaren måste alltid undvika att utur boken för afdelningen framsäga befallningsorden eller kommendera med boken i hand. Att mellan rörelserna (under »på stället hvila») ögna i den, för att möjligen draga sig till minnes något, må dock läraren tillåta sig. Dock får detta ej upptaga längre tid än som afses vara ett lämpligt, d. v. s. ett kort. uppehåll mellan rörelserna. Läraren bör aldrig förplikta sig att stanna vid någon viss plats (framför afdelningen), under det han kommenderar. I de tränga läsesalarna anvisas ledarens plats nästan alltid af sig själf. Bestämd takt och samtidighet i utförandet af rörelserna böra från början iakttagas, och allt framgent bibehållas. Man må gärna i början låta barnen, vid intagandet af olika utgångs- ställningar för fotterna, stampa duktigt, äfven om de äro iklädda träskor; äfvenså att stundom samtidigt med utförandet af rörelserna själfva få högt räkna tidmåtten, såsom t. ex. under St. 2-A-stm. m. fl. dylika fäll. Allt detta, så bullersamt det än kan förefalla, upplifvar (syn- nerligast i början) till en viss grad, öfvar taktsinnet och bidrager till samtidighet. Vändningar, marschsteg, samt en stor del utgångsställningars intagande äro såsom taktöfningar utmärkta. Den gamla helomvändningen i tre tidmått är en af de bästa tretaktsöfningar. och såsom sådan bör den öfvas. Kort och lättfattlig bör läraren vara samt städse fordra den möjligast bästa rörelseformen. Långa rättelser, synnerligast i tröttande ställningar, hafva alltid till följd att de, hvilka från början utfört öfningen rätt, tröttna under dessa vidlyftiga beredelser och slarfva dä bort ställningen, hvarför dylika rättelser böra undvikas. Skulle något barn vara särskildt trögtänkt, undervisas detta särskildt, sedan på stället hvila» blifvit gjordt. Med ringa hjälp af lärarens hand kunna ofta barn snart lära sig mången rörelse, som i början alldeles misslyckats. Läraren må härvid akta sig för ett klumpigt eller härdhäudt tillrättavisande. Af ganska stor hjälp och tydlighet för barnen blifver det, om ledaren själf först utförer rörelsen. Mången gång kan läraren, genom att deltaga i vissa rörelser såsom armsträckningar m. fl., gifva mera fart och kraft åt det hela, oafsedt den nytta läraren själf har af att eiter