Om regementsfältskären Melchior Neumann och Karl XII's lessyrer / [Vilhelm Djurberg].

  • Djurberg, Vilhelm.
Date:
1913
Catalogue details

Licence: In copyright

Credit: Om regementsfältskären Melchior Neumann och Karl XII's lessyrer / [Vilhelm Djurberg]. Source: Wellcome Collection.

    76/190 (page 66)
    den förre, att alla benen i fotbladet voro, om icke krossade så åtminstone rörda, den senare, att alla fotbenen krossades. Det var sålunda en både svårartad och smärtsam skada, hvaraf Karl XII träffades i sin venstra fot om morgonen 17 juni 1709 vid Nisch. Mliny. Också blef han ju påfallande blek, omedelbart som skottet träffade. Naturligt nog hafva de historici, som om- talat detta, skrifvit det på räkningen af blodförlust från så- ret. En sådan mening kan med allt skäl anses vara oriktig. Sår, uppkomna genom stark kontusionsverkan, blöda näm- ligen ej mycket, och äfven under den förutsättning, att ku- lan, trots detta, framkallat en häftigare blödning frän Karl Xlhs sårade fot, hade denna ej hunnit medföra blekhet i ansiktet så raskt som Poniatowski och Lewenhaupt iakt- togo denna färgförändring i konungens ansikte. Det var sålunda icke blodförlust, det var den häftiga smärtan, och dess s. k. shockverkan på nervsystemet, som kom t. o. m. den härdige Karl XII att blekna omedelbart, som skot- tet träffat honom. Antiseptisk sårbehandling var okänd anno 1709. 1 och för sig var det sålunda sannolikt, att en infektion skulle uppträda i den sårade foten. Den tyckes hafva visat sig fullt tydligt senast redan tvä dagar efter skottet, då Neu- mann tillkallades och fann, såsom han uttrycker det, såret angripet af brand och konungen med stark sårfeber, både lokala och allmänna infektionssymptom sålunda. Uppgifterna i denna punkt hos tvänne rent historiska källor, Siltmann och Nordberg, gifva trots sin kirurgiska otydlighet i uttrycken, stöd för ett sådant påstående som Neumanns. Så säger den förre, att konungen natten till den 20 juni hade stark feber och var mycket orolig, hvarför han dagen därpå lät åderlåta sig, hvarefter någon förbätt- ring inträdde och »den stora svulsten», som Siltmann kallar det, ändrade sig.