Den habituela skoliosen : en bok för fysisk uppfostran / af Georg Asp.

  • Asp, Georg.
Date:
1896
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Den habituela skoliosen : en bok för fysisk uppfostran / af Georg Asp. Source: Wellcome Collection.

    14/66 (page 12)
    Skifvorna äro fyrkantiga; deras höjd och bredd nästan lika. Pediklerna (b) förena kotkroppen med den benmassa, hvarur led- och tvärutskotten divergerande utgå; den undra inskärningen är betydligt djupare än den öfra (i) hvarför den äfven hufvudsakligast bildar kotornas mellanöppning. Kotans hål är relativt litet och har en nästan cirkelrund form. Taggutskotten (e) äro triangulärt prismatiska, ganska långa och riktade starkt nedåt, deras spets enkelt afrundad. Tvärutskotten (f) utgå bakom pedikeln samt sträcka sig i riktning bak- och utåt; de äro fyrkantiga, afplattade. På främre ytan af deras afrundade spets finnes en rund ledgångsyta (n), bestämd att leda emot en på motsvarande refben befintlig knöl. De öfre ledutskotten (g) sträcka sig uppåt från tvärutskot- tets bas och pedikelns bakersta del; ledgångsytorna på dem äro riktade bakåt och litet utåt. De undre ledutskotten kunna sägas saknas, emedan de äro reducerade till endast själfva led- gångsytorna, hvilka äro riktade framåt och litet inåt och sitta på skifvans främre yta. Fig. 4. Halskotorna afvika mera från den gemensamma typen än länd- och bröstkotorna; deras kropp (Fig. 4, a) är betydligt mindre samt förlängd i transversal riktning. Kroppens öfra yta är i samma riktning lätt konkavt urhålkad och på sin hvardera ända begränsad af en uppåt, öfver ytans nivå skjutande kant; den undra ytan är likaledes urhålkad, men i motsatt riktning, framifrån bakåt, med en nedåt riktad, utskjutande kant vid ytans främre och bakre rand. Kroppens horisontalfåra är på midten utplånad och ersatt af en vertikalt gående upphöjning. Skifvorna äro regelbundet fyrsidiga, men längden betydligt större än höjden. Pediklerna (b) ligga bakåt och inåt från tvärutskotten samt utgå ur kroppen på lika afstånd från dess öfra och undra yta, hvarigenom deras bägge inskärningar (i) blifva nästan lika djupa. Kotans hål har en nästan triangulär form; basen i denna triangel bildas af kotkroppens bakre yta I